Du är patetisk. riktigt jävla patetisk. och jag skojjar nt när jag säger det för du är en riktig jävla idiot rent ut sagt! jag hatar allt vi någonsin har gjort tillsammans och att jag en gång faktiskt älskade dej. men ärligt talat var det aldrig på riktigt det vi hade visst det var fint men det finns något finare. det jag nt förstår är bara hur i helvete du klarar av detta? tänk om det var jag som behandlade dej på det här sättet tror knappast du skulle gilla det. att höra dom orden komma från din mun igen , jag minns det så väl när du sa det. ''jag älskar dej''. dom orden lär jag nog aldrig få höra igen i alla fall nt från dej. jag vet nt om jag bara är rädd för att förlora dej helt eller om jag faktiskt vill ha din kärlek jag venne för ärligt talat tror jag nt det spelar någon roll vad jag säger skriver eller gör. inget kommer förändras. det är jag säker på. men att nt ha dej i mitt liv gör ont och att få dissen tillbaks när man försöker prata med dej gör nt saken bättre. jag venne vad det här leder till om det leder någonstans över huvud taget men att det en gång var jag som fick va ditt allt kommer jag aldrig glömma.