lyssnar på låtar som endast påminner om dej. ser ditt namn överallt och reagerar alltid på samma sätt. klickar alltid upp samma bilder och dom är bara på dej. jag vill bara få vara där igen för jag blir ledsen bara jag tänker på hur det är nu. bara att du sa ''vill du ha mej'' den natten får mej att vilja gråta nu för jag sa aldrig ja då och nu ångrar jag att vi ens träffades. det är nästan sjuukt hur man kan älska en person så mycket att man är villig att göra precis allt för den. oavsätt hur många gånger du ber mej glömma dej eller hur mycket du än säger att jag ska gå vidare så fastnar inte orden. för om jag hade velat ha någon annan hade jag väll inte lagt ner såhär mycket energi på just dej eller hur? jag blir nästan arg på mej själv för att jag samtidigt inte fattar att jag borde slutat lyssna på dej för länge sen. du säger ju själv att du är ledsen över att det ska behöva bli såhär men om du verkligen menat det så hade du aldrig gett upp såhär lätt. känner mej ganska maktlös här för vet att jag aldrig någonsin skulle hitta någon lika bra eller ens i närheten så underbar som du är. vill inte leva ett liv som om jag mådde bra utan dej jag kan inte låtsas som det längre bara för att slippa att alla frågar och klagar från olika håll det gör för ont. är mycket väl medveten om att du glömt och gått vidare för längesen och önskar jag kunde vara känslokall och säga detsamma. men jag ska kämpa för det här och aldrig låta dej få se mej svag .