jag känner för det, jag känner för det så jävla mkt! men efter allt som du gjorde mot mej den sommarn så vet jag inte om det någonsin kommer funka nå mer. du har gjort så mycket bra för mej men det där slog allt det var nog gränsen för att vi skulle gå skillda vägar. det var längesen jag skrev om dej här på bloggen nu men jag saknar dej det kan jag inte neka även om det skulle vara så mycket enklare och kännas så mycket bättre att säga att jag inte gör det och att jag lever ett perfekt liv utan dej. men det kommer aldrig att hända för ett liv utan dej kan aldrig bli perfekt jag visste vem jag var med dej du fick mej verkligen att förstå hur mycket jag faktiskt är värd men som om det aldrig sagts så har jag tappat det nu på något sätt. jag är inte stolt över det jag sa verkligen inte för hade jag låtit bli hade jag troligen haft dej här än idag men det känns endå som om det inte var meningen att det skulle bli såhär. att vi helt enkelt bara gled ifrån varran det är åtminstone vad jag vill tro. kommer aldrig acceptera att du inte finns i mitt liv längre, aldrig. jag älskar dej alldeless för mycket för att kunna släppa taget.