Ni vet sånna dagar då man inte har ork till att göra nånting alls nästan? då man är varken glad eller ledsen? idag är en sån dag. jag vet inte vart jag har mej själv helt enkelt. tänker att dom flesta inte accepterar mej för vad eller vem jag är att jag istället borde ändra mej men kanske är det inte så enkelt , kanske är det svårare än så. ibland vore det nog bättre om inte känslor fanns över huvudtaget skulle bli så mycket lättare då. eller jag vet inte för att inte kunna lysa upp resten av jorden med det leendet på dina läppar som bara han kan skapa, att inte känna sig viktigast i världen när han säger att du betyder en del, att inte kunna dö för att få i hans närhet bara en minut och att inte kunna gråta sig till sömns för den man älskar mest av allt, då skulle livet inte vara samma sak. så igentligen skulle det nog inte vara bättre utan allt det där. jag gråter mej hellre till sömns än att förlora den personen som betyder livet och lite mer endå för mej. men om du lämnar mej nu så lämnar jag allt.