det har gått en eller två månader nu sen jag sa precis vad jag tyckte och tänkte och sen dess har du inte hört av dej mer. du skrev då och då när du kände för det men svarade inte när jag skrev till dej. och du sa att du ville träffas men höll aldrig det. jag kan inte fatta att du blivit en helt annan person nu mot vad du va förut. jag menar det jag sa till hundra procent du har blivit en annan person och du kommer aldrig att kunna återskapa den du en gång va. men oavsätt vad du blivit av nu så kan jag inte låta bli att sakna ditt gamla du jag vill kunna snacka med dej igen för det är något som saknas. du vet inte hur mycket du betyder och du skulle aldrig tro mej om jag berätta heller. och även om jag skulle ta tillbaka och förlåta dej för säkert hundrade gången igen så kommer jag aldrig få tillbaka min tillit för dej. aldrig. men...jag saknar dej vännen min.