hur mår du ? vad gör du ? vad tänker du på ? det finns så många frågor men inget som jag vill fråga om. vi har inte träffats på evigheter och det känns inombords kan jag lova mer än vad du någonsin kan föreställa dej. det är som att måla upp en bild utav oss som jag sen aldrig kommer att få visa upp endå, för vi liksom bara dör ut. det känns inte okej inte på långa vägar, jag känner mej inte levande, jag mår inte bra. jag ska inte ljuga och säga att allt är som det ska för det är det inte jag menar det finns dagar som jag bara vill krypa ner under täcket och gråta ut. inte gå upp över huvud taget på hela dan, bara somna om. du pratar med mej ibland men dom dagarna kommer sällan nu för tiden jag tror jag blir tokig. för om jag ska lista upp bra och dåliga saker om dej så vinner listan med bra saker överlägset det bara är så. jag kollar på en bild av dej och säger för mej själv att han är fin han fast jag vet att det är ingen idé längre som om det någonsin varit det. jag blir besviken när du står på dej och jag ser hur stark du är utan mej när jag i själva värket inte ens vill leva utan dej vid min sida. jag älskar dej, men det är inte det som är problemet. det är att veta långt där inne att du inte älskar mej tillbaka som gör mest ont som att ramla över kanten. jag tror du vet det nu men säger det en gång till för att va alldeless säker, jag fucking älskar dej .