thank you for existing


jag hade ont i magen igår kväll. så jävla ont. hela natten tillbringade jag helt jävla lonely i mitt rum. sittandes i sängen med musik i öronen men jag kunde bara inte höra av mej till dej. istället så var jag som ett barn på julafton som väntar på att tomten ska komma när jag satt där och väntade på att mobilen skulle plinga till och att smset skulle vara ifrån dej. men det smset kom aldrig. jag tror att redan från början så intalade vi varrandra för mycket som vi sen inte klarade av att hantera. det var som att det skulle bli enklast att leva två olika liv. det där smset du skickade till mej den sommaren, jag minns det. jag sparade det i mobilen i typ ett år sen råka det försvinna men det spelar ingen roll. för orden sitter kvar i huvudet. ''vet du vad? det är förns nu jag förstår på riktigt hur mycket jag älskar dej.'' du fick mej att gråta då och likaså nu. vet inte riktigt varför men vi hade våra perioder då vi bråkade hela tiden oavbrutet kanske var det för att var för lika eller olika. vi tyckte inte lika om någonting då det kunde liksom gå flera dagar utan att vi snackade över huvud taget. jag vet inte varför kanske var vi bara känslokalla? rädda för att visa vad vi igentligen ville? idag är det inte alls samma sak vi snackar och vi träffas ibland vilket jag värderar högt. framför dej och i din närhet kan jag vara mej själv jag behöver inte låtsas för jag har aldrig nånsin behövt känna någon ånger när jag visat mej för dej utan smink och helt förstörd efter tårar. du har sätt mej gråta ett fåtal gånger men dom gångerna har du förstått mej på något sätt mer än någon annan någonsin gjort. jag är trygg med dej. puss bilden som togs jag har aldrig lagt ut den och kommer nog aldrig att hända heller men jag älskar dej. jag älskar oss tillsammans. minns du när det var jag som fick va ditt allt? nu är det någon annans tur. det är över nu. men jag kommer aldrig att glömma vad du gjort för mej alla vackra ord som du sagt till mej och din underbara sida som jag en gång fick ta del av. det är oersättligt. det tog en sekund att falla för dej men det tycks ta en evighet att kunna släppa taget. you are worth dying for.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0